En ny lycka, en ny frekvens

Den energi som jorden, som planet, är på väg in i består av ett mycket fint ljus. Det är ett ljus av en hög och snabb frekvens, som är helt underbar när vi är samstämda med den. Den nya frekvensen har sin särskilda energi av enhet, kärlek och visdom. Vi kan förstås läsa om den energin, tänka oss den och prata om den. Men egentligen är den nya frekvensen en upplevelse och ett tillstånd, som redan finns inom oss var och en, och som vi är på väg att upptäcka, mer och mer.

Den nya frekvensen harmonierar med vår själ, vårt universella jag. Den består av en mer opersonlig kärlek än vi är vana vid, en kärlek som känner en sorts grundläggande enhet med andra människor, ja egentligen med allt liv omkring oss. Inte så att vi tappar bort oss själva i mötet med andra eller att vi känslomässigt smälter ihop till en kladdig smet. Enheten är annorlunda. Den är mer som en rymd och en glädje över att känna så mycket kärlek och ljus. Det är en kärlek som inte tar slut eller som hotas, för den är bara Sig Själv; strömmande. Den är evig och radierande. Den genomsyrar våra känslor, våra muskler, våra celler. Den tar fullkomligt över när den är igång och låter oss uppleva den gudomliga varelse vi egentligen är. Vi kan känna det tillståndet ibland eller ganska ofta. Men på ett plan inom oss, är vi alltid den kärleken.

Den nya frekvensen är samtidigt väldigt krävande för vår person; de känslor och tankar som inte harmonierar med den riktigt än. Det är därför vi väldigt sällan vaknar upp till den nya energin utan någon känsla eller upplevelse av friktion. Att må dåligt, att till exempel gå igenom en kris, kan vara en signal om att vi fått kontakt med en hög frekvens som skakar om våra gamla uttjänta känslor. Det kan kännas rent förfärligt ibland och djupt personligt, men från själens håll är det ett befrielsearbete - både för oss själva och för oss människor såsom kollektiv. Själen är inte rädd för våra inre friktioner, men vi själva kan verkligen vara det!

När den högre energin kan strömma genom oss mer obehindrat, känns det underbart, ja egentligen obeskrivbart. Det är som att få den största gåvan, som man inte ens visste om att den fanns. Att vi inte är lyckliga jämt betyder inte att vi har missat ett framgångståg, som vi borde ha hoppat på för att glida fram som på räls. Det kan betyda att vi sitter på ett slags upplysningståg mot vårt större kärleksjag, men att det gnisslar väldigt och skakar emellanåt när det gamla förvandlas till det nya. Sedan - i den nya energin -är vi inte bara lyckliga små korta stunder, när vi lyckats tillfredställa ett känslobehov. Vi kan uppleva lycka nästan när vi vill, för vi kan välja den på ett nytt sätt och helt enkelt byta frekvens.

Oljemålning gjord av min mamma, Kjersti Matthis.