Att komma ut ur den andliga garderoben

För tjugofem år sedan var vi verkligen udda, Mikael och jag. Då vet var det inte särskilt många i Sverige som öppet gick ut med information med den nya tidens andlighet. Själva kände vi en stark inre impuls att gå ut med det vi visste om den nya frekvensen på jorden och om den större medvetenhet, som vi alla kan vakna upp till. För oss fanns inget egentligt val. Vi hade själva varit med om andliga ljustransformationer, som vidgat vår medvetenhet och gett oss häpnadsväckande och mångdimesionella insikter. Och detta är ju inget man går och håller för sig själv - eller hur? Det är ju något som gäller för alla, som kan tänkas vara intresserade av det. Så vi skrev böcker om det, höll föredrag om det, hade kurser om det, utan en tanke på att reservera oss på något sätt. Det var ett inre kall, som vi kort och gott genomförde.

Vi mötte många personer på vår väg, som var helt i ton med det vi pratade om. Det var enormt kloka och fascinerande människor, som hade egna erfarenheter av andliga upplevelser. Vi träffade bland annat psykologer, författare, konstnärer och professorer, som delade vår mångdimensionella livssyn. Vi hade spännande samtal i stort samförstånd. Men när det handlade om att berätta om sin livssyn för andra människor, så var vi olika visade det sig. De sa ofta, att de inte ville tala om sitt andliga perspektiv för att slippa bli betraktade som galna eller (gud förbjude) "flummiga". Att vara andlig men inte religiös eller att vara intellektuell och samtidigt tro på det överysiska, passade helt enkelt inte in i vår kollektiva tankebox. De ville inte riskera att hamna i blåsväder, så de valde att hålla tyst om sina erfarenheter och insikter. Det var lättast så, tyckte de.

Det gick upp för mig, hur många människor det var som inte hade kommit ut ur den andliga garderoben. De tänkte nog att det blev jobbigt ifall de visade hela sig själva, precis så som de var. Så de lät bli. Vi träffade intressanta och kloka människor inom alla möjliga yrkesgrupper, och det visade sig vara ett utspritt förhållningssätt: Det var enklare att vara kvar i den nyandliga garderoben, än att ta ett kliv ut ur den. Det var säkrare att låtsas att man var ungefär som alla andra, än att säga: "Hej, jag upplever att vi människor är mer än vår fysiska kropp. Jag har haft egna andliga upplevelser som visar att vi är flerdimensionella varelser. Jag har fått uppleva att vi återföds, i liv efter liv. Jag vet att jag, i kärnan av mitt väsen, är ett med allt annat liv och är odödlig. Jag vet att jag har en själ, som är min stora ledstjärna i livet och som besitter en enorm visdom. Dessutom är jag ren kosmisk kärlek i min essens. Det är den jag Är!"

Nej, det var uppenbarligen ett för stort steg att kliva fram och säga så. De stannade hellre kvar i den där garderoben, även om den kändes dammig och trång. Men det var på den tiden det! Nu är det annorlunda. Allt fler personer kommer ut ur den andliga garderoben och berättar om sin bredare och djupare livssyn. Inte minst på TV vågar kändisar "kliva ut" och berätta att de mediterar. Att de tror att de återföds. Att de kan känna osynliga energier. Att de är andliga men inte direkt religiösa. Att de har en odödlig själ. Att de tror att vi alla, på ett inre plan, är ett, osv. Och det är så uppfriskande! Jag märker att jag kvicknar till varje gång jag hör det. Äntligen, tänker jag, börjar folk våga vara sig själva, även som själar. Och för varje person som kommer ut garderoben kan fler våga visa vem de innerst inne är. Och ju fler som vågar berätta att de upplever livet som mer än bara fysiskt, kan ännu fler börja respektera sina egna andliga förnimmelser och insikter.

Jag hoppas att detta sprids ännu mer, att folk vågar berätta. För det är ju otroligt spännande, givande och inspirerande när människor delar med sig av sig själva och står för den de innerst inne är. Dessutom snabbar det på den globala medvetandeförändringen. Den som redan är här, och växer för fullt.