Gåvor från ingenstans

Ett av livets mirakler är när gåvor dyker upp från ingenstans. Alltså, de kommer förstås från någonstans och från någon. Men de kommer helt oväntat! Den här vackra rosbuketten fick vi en vanlig vardag, helt utan anledning, från en kär vän. Det är så underbart. När buketten stod på vårt köksbord (Mikael tog emot den) så märkte jag att jag genast undrade: "Hm, fyller någon år? Vad är det som har hänt? Firar vi något?". Tänka, tänka, tänka. Men jag kom inte på någonting. Det var helt enkelt en gåva "från ingenstans".

I går kväll fick jag en annan gåva. Den kom från min själ eller möjligtvis från en ängel som "viskade" inom mig: "It´s safe to say yes!" (ofta hör jag dessa inre meningar på engelska). Jag kom inte på något som jag sagt nej till eller tvekade inför, så jag förstod att det handlade om en sorts livshållning. Att säga ja åt det livet ger; att säga ja åt flödet av att ge och ta emot, att ta emot och ge - utan funderingar.

Vad är din gåva idag? Att få ge något till någon? Eller att få ta emot något från någon? Eller både och?

Min gåva idag var att helt oväntat få ge något till någon. Det var underbart. Tack!