Metoden Familjekonstellationer

Jag kommer ihåg första gången jag kom i kontakt med metoden Familjekonstellationer. Då var det en helt ny metod, i alla fall här i Sverige, jag tror det var år 2000 eller 2001. Jag tyckte att det var helt mirakulöst, hur familjerelationer kunde helas så vackert och så pass fort. Så jag bara gapade av fascination. Det var fantastiskt att få uppleva den enorma kärlek som hela tiden finns under olika problem och känslohinder. Och att bevittna det rent konkret.

Mikael och jag gick genast på en massa kurser och seminarier i metoden och experimenterade hemma oavbrutet för att lära oss den. Vi kände att detta var en nyckel till inre befrielse, som vi kunde använda oss av på våra kurser. Och det har vi gjort nu i drygt femton år. Familjekonstellationer hjälper till på det mest förbluffande sätt, mjukt och vackert, och utan en massa "prat". Det är många gånger som den vackraste dans, som avrundas helt naturligt i försoning.

Eftersom vi har använt oss av Familjekonstellationer i så många år, glömmer vi ibland bort hur mirakulös den metoden kan vara för de som just lärt känna den. Då är det härligt när nya kurdeltagare gapar av häpnad och utbrister: Men hur går det här egentligen till?!! Vi kan svara på en hel del frågor kring metoden, men inte på allt. Det är en metod som på många sätt lever sitt eget liv. Vi kan metoden, men vi kan inte förklara det "mirakulösa" och hur just detta går till. Jag tror faktiskt inte att någon människa kan det. Inte ens metodens grundare Bert Hellinger kunde förklara detta, när jag lyssnade till honom på ett seminarium för många år sedan. Han var så ödmjuk inför den metod som han själv hade skapat. Han förstod att han hade upptäckt en modell för helande, som egentligen skötte sig självt. Den universella kärleken finns där, under alla känslomässiga låsningar, och det är den som läker familjerelationerna. Vi som jobbar med metoden fungerar bara som vägvisare till den kärleken.

Foto av Sara Matthis, taget från vårt badrumsfönster :)